B R ¥ T B Ü R K Σ N

Entries tagged as ‘the south’

DJ’s Mista B & B.Cause – Record Haterz

October 14, 2009 · Leave a Comment

Do you, like me, have a permanent place for Doggystyle in your Top 5 Rap Albums Of All Time? Then this mix here is pure gold.

record haterz(FRONT) web

It’s same sound, but I’ve heard close to none of these tracks before. The bay, like the south, is something to be explored for ex-New-York-talibans like me. Which is what I’m doing these days, listening to UGK, Marcus, Playboy Tre, Too Short, Devin The Dude, E-40, Z-Ro (who quickly has become one of my favorite lyricists), K-Rino, DJ Screw, Lil B, Outkast, Goodie Mob, Scarface, as much I can. There’s just too much of it… and the midwest and everywhere else outside of New York is pushing the same sound (see Freddie Gibbs).

Categories: Uncategorized
Tagged: , , ,

Nostalgisk nedåtgång? Fokuserad pånyttfödelse?

May 26, 2009 · Leave a Comment

Jag har varit frånvarande: besökte min hemstad (vilket var ett tag sen sist), låg på sjukhus några dagar, slirade över i Danmark, där jag bl a såg Miss Kittin & The Hacker.

Det var första gången jag var på Vega, men blev inte imponerad. Stället verkar drivas mer av en slags yrkesmässig formalism än något annat (vad det nu skulle vara). Samma sak med konserten. Miss Kittin är den enda pop-stjärna jag bryr mig om, och på skiva trivs hon bäst i sällskap av The Hacker. Inte på scen dock. Inte den här kvällen åtminstone. Visserligen är den kyliga framtoningen en viktig del av musiken, men det såg ut som de mest ville ha det hela överstökat (en jämförelsevis dålig kväll för dom, enligt Youtube). Favoriter som You & Us, The Soundtrack Of Now, Kiss Factory, Electronic City och Emotional Interlude saknades medan menlösa mellannummer som Rayban maldes fram helt glädjelöst. De följde åtminstone mitt råd och skippade den där Elvis-covern. PPPO, som inte är vidare spektakulär på skiva, växte till att bli rent överväldigande live – kvällens höjdpunkt.

Men det var inte främst Miss Kittin jag syftade på med rubriken.

Jag har märkt att de rap-låtar jag tvångsmässigt lyssnat på de senaste veckorna handlar om rap. Meta-rap, på ett eller annat sätt; två svenska nostalgiska tillbakablickar om att förälska sig i konstformen, en som handlar om att lära sig skriva rhymes (som sista låten på Blueprint, fast nervigare) och en hyllningslåt till döda rappare över Dead Presidents-beatet. (Tack snälle, gode Gud att det i alla fall inte rör sig om bittra New York-skallar som gnäller över att södern tagit över, att det är för mycket brudar i videos, att ingen bryr sig om veteraner som inte gjort nåt bra på femton år, osv. Jo, iofs var den där låten med Jadakiss, Saigon och Joell Ortiz som hette Hip Hop bevisligen riktigt bra, men ni vet vad som menas).

Vilken är bäst? Ken Rings Hip Hop eller Stors Min Freestyle?

Ken Ring – Hip Hop

Stor – Min Freestyle

Hip Hop är perfekt; fräsch, samplingsbaserad true-school som gräver in sig i hjärtat och citerar Nas mellan Kens innerligt tillbakablickande verser på ett mycket passande sätt. Masse å andra sidan lägger undan sin nyvunna kärlek för autotune och märkliga svennebanansamplingar och levererar det som TLK-traditionen utlovar; ständigt moderniserad och egensinnig New York-boom bap med Dogge i refrängen och kicks och snares likt betongblock. Ken visar visserligen varför han förtjänar att kallas för Sveriges bästa rappare, men Stors verser visar att troninnehavet inte är säkrat för all framtid. Rimtekniskt är han förbi, vad han gör i studion i framtiden kommer avgöra. Och vilken låt som är bäst får sommaren avgöra.

Playboy Tre – Bleachers

Max Minelli – Dead Rapperz

Likt många andra bra rappare från de södra staterna i USA är behållningen med Playboy Tre inte flerstavigheter, punchlines, battle-raps. Istället är det uttalet, närvaron, hur han rundar av sina stavelser, de ord han väljer att använda, hans ekonomiska uttrycksfullhet som räknas. Här har man inte glömt hur man använder rösten som ett instrument. Som Lil Wayne alltså, fast rakare, smartare.


Playboy Tre, the story of a drunk loner

På en låt som handlar om skriva är det dock passande att texten står i centrum. Hela Bleachers är citerbar, fylld med skarpa bilder och iaktagelser, beslutsamhet, trots, desperation, magsyra och svindel.

” What’s the point in having dreams if you never try?
It’s my story, now everybody knows why…

I’m in an empty gym, beating on the bleachers,

trying to get my lyrics right…

They say I’m doomed… but I got tricks up my sleeve…”

Max Minelli låter mer New York, även när han vill sätta Pimp C på 100-dollarsedeln. Vi får alltså det bästa av två världar (minus videokameran och den 13-åriga flickan). Att lägga Dead Rapperz över Dead Presidents är genialiskt. Resten av hans mixtape är också jävligt fint.

Medan meta-hiphop traditionellt är nostalgistkt förbittrade historier som skvallrar om ett skapande som gått i stå och förlorat självförtroende och självklarhet är dessa fyra exempel fokuserade, hungriga, framåtblickande. Jo, som sagt, den mest intressanta rap-musiken kommer inte från New York längre. Men den regionala spridningen är ett löfte om en pånyttfödelse.

Categories: Uncategorized
Tagged: , , , , ,

I found the Matrix, and it’s in Texas

May 8, 2009 · 2 Comments

Categories: Uncategorized
Tagged:

Playboy Tre – Liquor Store Mascot

April 26, 2009 · Leave a Comment


Listening to this, it’s no longer relevant to talk about “southern rap”, as if it was a separate entity. This tape, like much other rap from the Southern states, transcends stereotypes and expectations. In a way it reminds me of Jay-Z, both the beats and the raps, except that I’d much rather listen to Playboy Tre. Ultramagnetic to the microphone, he got truckloads of charisma.

Other rap these days:

Max Minelli – Backpack Dreams & Hip Hop Wishes. Another southern over-achiever lays down technical raps over carefully selected slices of classic NY-boom bap. That’s a recipe for success.

And these days, when the weather is warm you have to listen to some svenska klassiker:

Ken – Underjorden

Ken – Situation STHLM

Categories: Uncategorized
Tagged: , , , ,

Hiphop is not dead…

February 23, 2009 · Leave a Comment

… it’s just that mainstream or big underground New York acts aren’t dominating the scene like they did in the eighties and nineties. And full lenghts from Raekwon, Saigon and Cormega doesn’t seem to be happening right at this moment.

Right at this moment, you need to check for rap music that makes you listen on repeat in other places.

BLVD ST is a good place to start, ’cause it’s all about southern hiphop, new and classic. If you, like me, until quite recently only knew about the biggest Southern names like Geto Boys, Outkast, Goodie Mod, it’s a mine of gold. If you don’t know about rappers like 6 Two, or K-Rino, or Attitude, or Marcus – get familiar.

Two songs that are on repeat these days:

Playboy Tre – Bleachers.
Attitude & Jackie Chain – Money.

-

This talk with Pimp C here… one of the best interviews I have ever read.

-

If you can take the language barrier: Brazilian rap.

Go find something with Rappin Hood, Sabotagem, MV Bill, or the mighty Racionais MC’s.

More has to be written about this at a later date.

Categories: Uncategorized
Tagged: , , ,

K-Rino, MF Grimm

July 18, 2008 · 1 Comment

K-Rino. He’s releasing a triple CD, just like MF Grimm did… they are both pretentious in a good way, which is rare in rap (or in any field, I guess).

Like K-Rino, Grimm is a special MC, very serious, very creative, very original… and the man is in a wheelchair since 1994! Wikipedia adds:

“Facing narcotics and conspiracy charges, Grimm was sentenced to life imprisonment in 2000. He paid a one-day bail of $100,000, recording The
Downfall of Ibliys: A Ghetto Opera
in those twenty-four hours.[7] During his stay
in jail, Grimm studied law. After filing many counter-suits, he was able to
reduce his sentence to three years and he was released in 2003.”

Categories: Uncategorized
Tagged: , ,